EricaiParis

I lördags fick jag äntligen en release på en Bodycombatklass med Anna! SÅ underbart att bara köra skiten ur sig ibland :-) Jag är helt ärligt väldigt trött på att springa nu. Det är tråkigt när jag inte har något nytt mål inom snar framtid. Lidingöloppet känns lite väl långt bort, september liksom...Well well snart är jag i Stockholm och kan äntligen börja köra lite klasser igen! Det lutar åt att jag börjar köra redan i sommar :-)

Åter till combaten. Vi var på Cercle de la Forme på rue Simon Bolivar som förövrigt ligger typ 200 meter ifrån min förra lägenhet. Hade ingen aning om att det fanns ett gym så nära! Hade jag vetat det så kanske jag hade valt ett annat gym än Club Med när jag flyttade hit...Fast nej. Cercle de la forme var jäkligt sunkigt faktiskt. Duscharna iallafall. Själva gymmet var helt ok (nu snackar vi fransk standard) med en avdelning för judo, Karate osv När vi var där så skulle precis en klass för små barn börja, så jäkla söta i sina små dräkter!

Efter klassen hade jag och Anna planerat ha en liten spa-timme på gymmet. Tja, bastu fanns ju, om än superliten men trots allt existerande. Duscharna bytte temperatur lite hursomhelst och bestämde sig i slutet för att stanna på 15 ca grader vilket var sådär när man stod i duschen med håret fullt av balsam och en mintscrub på kroppen (observera MINT vilket kyler ned ganska kraftigt i kontakt med luft). Erica var tvungen att sätta sig i bastun även efteråt för att värma upp mig själv...Men det är säkert bra i något avseende även om jag hade lite svårt att uppskatta att bli nedkyld...

Combaten var bra, trots att instruktören körde i cykelbyxor (det tar liksom bort coolheten i combaten...) och att jag hade en jobbig tjej bredvid mig, men hon sporrade faktiskt mer då jag kände att jag ville slå ned henne.

Over and out.

Japp, jag skulle ju egentligen ha åkt ned till Nice i lördags morse för att springa halvmaran men naturens krafter är emot mig. Jäkla vulkanutbrott och askmoln! Fem månaders löpträning till ingen nytta...Nästa lopp är inte förrän i slutet av september.

Well, well det finns faktiskt andra som har det värre. Anna och Cattis är fast i Stockholm men enligt det senaste så sitter Cattis just nu på ett tåg på väg ned till Paris. Har man två små barn så förstår jag om man blir lite desperat, 23 timmars tåg färd är ingenting man annars skulle göra frivilligt. Inte jag iallafall ;-)

Oskar och Sandra är fast i Paris men har kunnat bo i min lägenhet under tiden. De har en vän som tydligen KÖR ned från Göteborg och plockar upp dem i Paris. Otroligt snällt!

Tove är också fast, men i Göteborg, och det senaste budet därifrån var att hon skall ta sig ned med tåg.

Helt sjukt vilka konsekvenser det kan bli av ett vulkanutbrott!

...hahaha!! Detta är ju hysteriskt roligt! Man får skickat foton till sin mail från Paris semi-marathon...för dem vill man nog rama in?! Vilken snygging liksom... :-)

Jag klarade det! yay! 21km på 1h41min, grymt nöjd!

Men FAN vad jobbigt det var! Jag höll på att bli tokig på alla personer som hade anmält sig i min startgrupp som uppenbarligen har varit vältränade, en gång i tiden, men som nu knappt orkade 5km innan de var tvunga att stanna. De var bara i vägen...Men men, zickzackzickzack..
De första 10 km gick jättebra men mellan 14km och 17km så var det riktigt tungt...Mycket vind och få personer som var och hejade på. Men efter 17 km så fick jag lite ny energi och körde på till slutet!

Nu ska det bli skönt med en veckas semester! En vecka hos underbara Malin i Barcelona :-) una cervesa por favor?

Besos!

Imorgon gäller det!! Mitt första delmål; springa halvmaran under 1h45min.

Vi får se hur det går, förutsättningarna är inte så bra...Det skall blåsa mycket imorgon och bli riktigt kallt plus att min fot är värre än värst :-( Tur att den får vila i Barcelona en vecka sedan! :-)

Men jag kör stenhårt ändå! Here we go!

Jag är numera en gudinna på skidor! Så är det bara. En veckas intensiv skidåkning, ca 4-5 timmar per dag, really paid off! Ok, det var inte en dans på rosor från dag ett direkt...

Jag har sagt det förr och det tåls att nämnas igen, att jag inte har stått på ett par skidor på 10 år...Det säger en del om mitt utgångsläge om man säger så. Jag fick låna all skidutrustning av Anna (jag äger inte ens ett par ordentliga vantar...), skidor och stavar fick jag också lånat och pjäxor hyrde jag. Om inte annat så såg jag väldigt proffsig ut i min mundering :-)

Jag kan säga att jag var helt slut när jag väl hade fått på mig allting och skulle ut i backen! (My god, vem behöver ett par hantlar när man kan spänna på sig ett par pjäxor liksom?!) Jag stakade mig fram till liften som skulle ta mig 3000 meter upp i luften...Folk trängs och det gäller att hänga på annars hamnar man inte i samma lift upptäckte jag bittert och fick åka upp med ett par fräkniga engelsmän istället. De där liftarna är inte att leka med heller! De kommer in med en fart som gör att om man inte är beredd så får man vaden avkapad. Okej, inte avkapad, men mitt FETA blåmärke på högra vaden kan intyga att det är en ganska hög fart.
Hursomhelst, väl uppe så var det hur vackert som helst! Alptopparna alldeles vita och luften klar och ren! Underbart!

Sedan såg jag backen...Bilder från Bridget Jones flashade framför mina ögon när jag såg mig själv förvandlas till en stor snöboll som rullade ner för den svarta offpisten...Första åken blev lite skakiga och jag ramlade en, två och tre gånger innan jag fick någorlunda kläm på det hela. Min högra rumpa var dock öm under resten av veckan...

Vad det gäller träningen som skidåkningen gav så är jag sjukt nöjd! Inte ont i tån och mina lår är väldigt starka nu känns det som. Jag menar, jag har ju stått i 90 graders vinkel 4-5 timmar om dagen så något har det väl gett hoppas jag? En go, molande träningsvärk 24h om dygnet har jag haft iallafall.

Jag har käkat som en häst under hela veckan och trotsat all vett och reson och ändå, på något övernaturligt sätt, lyckats gå ned ett kilo. Jag fattar rent ut sagt inte hur det är möjligt! Jag har verkligen gått inför det här med att äta "skidåkning i Alperna-mat" såsom Raclette (en halv, stor rund ost som man grillar och skrapar av smältande ost över potatis, kött och annat. Inte Nutrilett.), tartiflett (typ samma sak men man gratinerar allt i ugnen), varm choklad, vanlig choklad, smörgåsar med Nutella, kakor, pasta, baguetter, fromage Blanc, you name it!

Skidåkning is the shit helt enkelt!

Tillbaka till min gudinneåkning. Efter dag 3 så började jag få känna mig riktigt grym på skidor trots att temperaturen hade blivit betydligt lägre än de första dagarna (jag fryser jämt och ständigt). Jag lyckades manövrera Carving skidorna så att de gjorde som jag ville samt åka riktigt fort, upp mot 75 km/h.
När det är så svinigt kallt och man åker så fort så blir man lätt helt genomfrusen, speciellt i ansiktet. Som tur var så hade resesällskapet med sig ett skydd mot det som jag flitigt använde. Det var som ett svart skumgummiskydd som täckte hela undre delen av ansiktet, under ögonen, men med små hål vid munnen så man kunde andas. En ganska exakt kopia av Hanibal Lectors mask fast svart. Jag kände mig både farlig och cool kan jag erkänna.

Japp, så efter en vecka i La Plagne så är jag numera ett skidproffs! Måste dock säga att jag forfarande väljer en solresa framför en skidresa. Inget snack om saken.

Att bikram yoga kan göra så ont!? Jag har verkligen smärta överallt! Nu har jag kört yoga två dagar i rad och ikväll blir den tredje...när blir man så där lång, smal och vig liksom?
Men hur som helst så är det någon form av träningsvärk så något rätt måste jag ju göra...

Som sagt, ikväll igen.

Nu har jag testat Bikram Yoga för första gången ever...Gud vad varmt det var! Jag svettades som en tok! Det kanske inte var så mycket träning i sig men det var skön stretch. Som ett 90 minuter långt stretchpass i en bastu! Vissa poser var svårare än andra och när man tillslut var så svettig att man var hal som en ål så var det betydligt ÄNNU svårare! Lite klurigt att klä sig också för helst av allt så skulle man vilja köra i bikini men det är lite väl avklätt kanske...De flesta män hade dock badbyxor på sig och då pratar jag om den tajta italienar-varianten...Jag hade en man bredvid mig som tydligen hade köpt en eller två storlekar för stora badbyxor så saker och ting trillade ut ibland..Not a very nice view...

Jag köpte ett prova-på-kort som gäller i 10 dagar för 30 EUR så nu kör vi! Jag kände verkligen att det var ett bra komplement till min löpning hur som helst. En riktigt bra stretch liksom.

Jag har fått en sådan där kärringtå. En sned stortå. Alla jäkla klackar jag går runt i, fan! Detta ger mig massor av problem vid löpningen...

Hur gör man för att bli av med skiten?

Jag hörde något om att man kan sitta med ett gummiband mellan stortårna och dra. Eller operation. Det vill jag INTE. På jobbet igår hade mina kollegor väldigt roligt åt detta när de såg en vision av mig i stora padd-skor istället för mina högklackade. Kul. Jättekul. Jag läste också att ca 50% av alla kvinnor över 60 år lider av detta. JAG ÄR 25 ÅR! Hur ska detta sluta?

Jag har så jäkla ont. Överallt. Jag körde mitt första löppass i söndag, började med 17 km (smart drag...) på 1h25min vilket jag var sjukt nöjd med. Jag stretchade ordentligt men det hjälpte ju inte särskilt mycket...Igår var det styrketräning hemma som gällde. Mage, rygg och bröst stod på schemat och jag körde hårt i en timme.

Idag kan jag inte ens hosta.

Hela min bål gör ont, till och med när man bara petar med fingret. Och sedan har vi träningsvärken från i söndags på det. Underbart...

Jag måste köpa nya springkläder, jag fryser ihjäl ute nu! Det är minusgrader i Paris sedan några dagar och då är det inte skönt att springa i en tröja som inte är vindtät...Det är mitt mission idag. Inköp av springkläder samt mössa. Jag måste ha lite snygga kläder ute i spåret om jag ska tycka att det här ska vara roligt...Jag har dock börjat föra statistik på mig själv så jag kan se hur jag utvecklas. För en vinnarskalle som jag så är det till stor hjälp!

Mitt gymkort håller på att gå ut. På lördag är sista dagen innan marathonträningen börjar på allvar. Hur ska jag klara av det här utan att bli fullkomligt deprimerad? Jag MÅSTE dansa emellanåt. Och nej, det räcker inte med att skutta runt här hemma i lägenheten så jag måste helt enkelt hitta någon bra dansstudio. Jag har hört att den som ligger vid Bastille är bra. Jag ska testa den.
Ikväll var min sista klass med Han Med För Stort Huvud. Han Med För Stort Huvud är nog den bästa step instruktören jag någonsin träffat. Hans klasser är otroligt genomtänkta och pedagogiskt upplagda. Pernilla J skulle älska honom. Klasserna är helt galna. Folk skriker och klappar medans Han Med För Stort Huvud spexar och halvt om halvt strippar framme på scenen. Han Med För Stort Huvud är gay. Jättegay. Därför är hans spexande helt socialt accepterat. Det hade inte funkat om någon annan hade gjort det. Konstigt det där...Jag kommer att sakna hans klasser :-(

Jag har fått många frågor på mitt tidigare inlägg om vad som hände sedan?

Jo...

Kvinnan skrek till men började sedan skratta och sprang ut ur salen. Alla andra stod kvar tysta i chocktillstånd innan alla bröt ut i skratt :-)

Hela situationen var helt overklig! Only in Paris baby....

Ännu ett inlägg om en incident på gymmet, haha! (jag får passa på medan mitt gymkort fortfarande gäller, från 12 dec är det löpning som gäller!). Hade detta hänt mig så hade jag DÖTT på plats!

Ok, detta hände under danspasset idag:

En lite äldre kvinna som jag aldrig har sett förut kommer in i salen strax innan klassen skall börja. Hon verkar känna alla och pratar och skrattar högt och ljudligt så att ingen skall missa vad hon säger. Det fortsätter hon att göra under klassen också och speciellt under pauserna när hon verkligen håller låda för att få så mycket uppmärksamhet som möjligt. I början verkar folk tycka att det är lite roligt men sen börjar de tröttna på hennes prat så hon försöker hitta en annan taktik...I pausen därpå börjar hon stretcha i sina VÄLDIGT tajta byxor som är gjorda av ett lite hårdare material så det är ingen stretch i dem. Hon pratar samtidigt högt så att alla ska titta på henne och när hon är övertygad om att hon har allas uppmärksamhet så ber närmsta person att hjälpa henne att stretcha genom att lyfta hennes ben. "-Är du säker på det? frågar den utsatta. "JAAA! Gör det! Jag är JÄTTEVIG! gastar kvinnan och kastar upp en fot i den utsattas hand.

Då spricker kvinnans byxor i skrevet... Inte lite, utan allt rivs upp till ett enda stort hål! Och inte nog med det...Kärringen är COMMANDO! Under två minuter var jag helt övertygad om att jag hade blivit blind efter den synen...

Som sagt. Jag hade självdött.

Fan. Jag hade preciiiis bestämt mig för att skippa att teckna ett nytt gymkort och istället gå in för att träna till Paris marathon i april, och vad händer inte? Jag går in på deras hemsida för att registrera mig och då visar det sig att loppet är fullt sedan 4 dagar tillbaka...FYRA dagar. Grymt irriterande.

Så vad gör jag nu?

I ren frustration anmälde jag mig till Paris semi-marathon i början av mars och gick sedan in på Stockholm marathons hemsida. Också fullt. Vad är i helvete är det här?! Där kunde man i och för sig registrera sig på en reservlista, vilket man inte kunde för Paris marathon. Så det gjorde jag på en gång. Enligt min kollega Jesper så får man med största sannolikhet plats. Bra.
Jag tänker också anmäla mig till Nice semi marathon så fort det är möjligt! Det är i april. Säkert väldigt agreable :-)

Bonne nuit!

Idag har jag spenderat min lediga dag med att vara med på ett konvent som Club Med Gym anordnade på place d'Italie. MYCKET bra konvent!
Första klassen var en stepklass med en "nykänd" instruktör som heter Romain som var väldigt bra men väldigt invecklad... Mycket hjärngympa alltså. Klass nummer två var en dansklass med Audrey Fourcade som var en blandning mellan house, jazz och funk med en Michael Jackson wibe. I LOVED IT! Hur bra som helst! Den tjejen kan vara den sista pushen jag behövde för att byta gym till vit'halles istället...grym, grym, grym...
Klass tre var en stepklass med Christophe Blanc som är helt galen och helt fantastisk! Hans koreografier är så grymt uttänkta och genomarbetade så han bara ÄGER i mina ögon...Han kör också på vit'halles by the way.
Klass fyra pallade jag inte med, jag var helt slut...så jag gick hem och började packa för min 10-dagar-i-Sverige-trip :-)
Jag packar som vanligt alldeles för mycket, men det är bara för att jag KAN. Vanligtvis så brukar jag använda min kabinväska men den blir lite för liten för 10 dagar...så jag har bara min bautaväska...Jaja, nu finns det plats för knäckebröd, glögg, pepparkakor, sill, Gott och Blandat m.m. på vägen tillbaka igen :-)

Jag har märkt en viss tendens i salarna på gymmet...Alla verkar ha "sin" plats i salen, vilket det också kan vara i Sverige, men skillnaden är att om man har råkat "ta" någons plats här så kommer de och ställer sig ca 10 cm framför en. Jag skojar alltså inte när jag skriver 10 CM...det blir så nära att man till slut backar ett steg och så har de fått sin plats ändå...GRYMT IRRITERANDE. (Eller så är man en sådan töntig svensk som inte vågar säga ifrån och bara tar skiten...)
I Sverige så blir folk bara sura för att deras plats är upptagen, men de går ju inte fram och TAR platsen.

jaja.

För de som är i Göteborg i helgen så vill jag uppmana er att ta er till Sportlife Exclusive någon gång under 24-25 oktober! Där hålls en 24-timmarsspinning där man kan ställa upp som lag och hålla cykeln igång under hela dygnet eller delta på enstaka pass. Deltagaravgiften går oavkortat till Rosa Bandet insamlingen!
Om du inte vill delta så går det också bra att kika in och fika eller bara donera en slant :-)

Förra året var jag med och körde "The PINK dance" (också kallad "the towel dance") med ett gäng svettiga deltagare kl 21 på lördagkvällen. Perfekt förfest! Sedan dansade vi vidare ut i natten...

ALLT FÖR EN GOD GÄRNING!

Idag har jag sprungit mitt andra lopp här i Paris, denna gången 10 km i le 1er Arrondissement. Mitt mål var att springa under 50 minuter och vinna över Alain (Carolines man som jag sprang med tillsammans med några andra av deras vänner). Jag nådde båda mina mål och är jättenöjd! : )
Jag sprang i mål på 47 minuter men den slutgiltiga tiden har inte kommit ännu (jag sprang inte över startlinjen när startskottet gick utan kanske en minut senare eftersom det var så mycket folk framför..)
Det var ett väldigt roligt lopp att springa eftersom det var mitt inne i stan och många stod och hejade på vid sidan av! Det var i och för sig inte lika bra stämning som på la Parisienne när det var en massa band som spelade och så men det super ändå : )
Efteråt så åkte vi till Alains kompis Phillippe för en apéro med hela gänget som sprang+ några till. Mycket trevligt! Sånt borde man göra lite oftare i Sverige! Slänga ihop lite kompisar och bara köra en liten minitillställning med lite vin och ta med sig lite småplock hemma hos någon. Jättetrevligt och spontant! I like!