Jag är en gudinna!
Jag är numera en gudinna på skidor! Så är det bara. En veckas intensiv skidåkning, ca 4-5 timmar per dag, really paid off! Ok, det var inte en dans på rosor från dag ett direkt...
Jag har sagt det förr och det tåls att nämnas igen, att jag inte har stått på ett par skidor på 10 år...Det säger en del om mitt utgångsläge om man säger så. Jag fick låna all skidutrustning av Anna (jag äger inte ens ett par ordentliga vantar...), skidor och stavar fick jag också lånat och pjäxor hyrde jag. Om inte annat så såg jag väldigt proffsig ut i min mundering :-)
Jag kan säga att jag var helt slut när jag väl hade fått på mig allting och skulle ut i backen! (My god, vem behöver ett par hantlar när man kan spänna på sig ett par pjäxor liksom?!) Jag stakade mig fram till liften som skulle ta mig 3000 meter upp i luften...Folk trängs och det gäller att hänga på annars hamnar man inte i samma lift upptäckte jag bittert och fick åka upp med ett par fräkniga engelsmän istället. De där liftarna är inte att leka med heller! De kommer in med en fart som gör att om man inte är beredd så får man vaden avkapad. Okej, inte avkapad, men mitt FETA blåmärke på högra vaden kan intyga att det är en ganska hög fart.
Hursomhelst, väl uppe så var det hur vackert som helst! Alptopparna alldeles vita och luften klar och ren! Underbart!
Sedan såg jag backen...Bilder från Bridget Jones flashade framför mina ögon när jag såg mig själv förvandlas till en stor snöboll som rullade ner för den svarta offpisten...Första åken blev lite skakiga och jag ramlade en, två och tre gånger innan jag fick någorlunda kläm på det hela. Min högra rumpa var dock öm under resten av veckan...
Vad det gäller träningen som skidåkningen gav så är jag sjukt nöjd! Inte ont i tån och mina lår är väldigt starka nu känns det som. Jag menar, jag har ju stått i 90 graders vinkel 4-5 timmar om dagen så något har det väl gett hoppas jag? En go, molande träningsvärk 24h om dygnet har jag haft iallafall.
Jag har käkat som en häst under hela veckan och trotsat all vett och reson och ändå, på något övernaturligt sätt, lyckats gå ned ett kilo. Jag fattar rent ut sagt inte hur det är möjligt! Jag har verkligen gått inför det här med att äta "skidåkning i Alperna-mat" såsom Raclette (en halv, stor rund ost som man grillar och skrapar av smältande ost över potatis, kött och annat. Inte Nutrilett.), tartiflett (typ samma sak men man gratinerar allt i ugnen), varm choklad, vanlig choklad, smörgåsar med Nutella, kakor, pasta, baguetter, fromage Blanc, you name it!
Skidåkning is the shit helt enkelt!
Tillbaka till min gudinneåkning. Efter dag 3 så började jag få känna mig riktigt grym på skidor trots att temperaturen hade blivit betydligt lägre än de första dagarna (jag fryser jämt och ständigt). Jag lyckades manövrera Carving skidorna så att de gjorde som jag ville samt åka riktigt fort, upp mot 75 km/h.
När det är så svinigt kallt och man åker så fort så blir man lätt helt genomfrusen, speciellt i ansiktet. Som tur var så hade resesällskapet med sig ett skydd mot det som jag flitigt använde. Det var som ett svart skumgummiskydd som täckte hela undre delen av ansiktet, under ögonen, men med små hål vid munnen så man kunde andas. En ganska exakt kopia av Hanibal Lectors mask fast svart. Jag kände mig både farlig och cool kan jag erkänna.
Japp, så efter en vecka i La Plagne så är jag numera ett skidproffs! Måste dock säga att jag forfarande väljer en solresa framför en skidresa. Inget snack om saken.
Jag har sagt det förr och det tåls att nämnas igen, att jag inte har stått på ett par skidor på 10 år...Det säger en del om mitt utgångsläge om man säger så. Jag fick låna all skidutrustning av Anna (jag äger inte ens ett par ordentliga vantar...), skidor och stavar fick jag också lånat och pjäxor hyrde jag. Om inte annat så såg jag väldigt proffsig ut i min mundering :-)
Jag kan säga att jag var helt slut när jag väl hade fått på mig allting och skulle ut i backen! (My god, vem behöver ett par hantlar när man kan spänna på sig ett par pjäxor liksom?!) Jag stakade mig fram till liften som skulle ta mig 3000 meter upp i luften...Folk trängs och det gäller att hänga på annars hamnar man inte i samma lift upptäckte jag bittert och fick åka upp med ett par fräkniga engelsmän istället. De där liftarna är inte att leka med heller! De kommer in med en fart som gör att om man inte är beredd så får man vaden avkapad. Okej, inte avkapad, men mitt FETA blåmärke på högra vaden kan intyga att det är en ganska hög fart.
Hursomhelst, väl uppe så var det hur vackert som helst! Alptopparna alldeles vita och luften klar och ren! Underbart!
Sedan såg jag backen...Bilder från Bridget Jones flashade framför mina ögon när jag såg mig själv förvandlas till en stor snöboll som rullade ner för den svarta offpisten...Första åken blev lite skakiga och jag ramlade en, två och tre gånger innan jag fick någorlunda kläm på det hela. Min högra rumpa var dock öm under resten av veckan...
Vad det gäller träningen som skidåkningen gav så är jag sjukt nöjd! Inte ont i tån och mina lår är väldigt starka nu känns det som. Jag menar, jag har ju stått i 90 graders vinkel 4-5 timmar om dagen så något har det väl gett hoppas jag? En go, molande träningsvärk 24h om dygnet har jag haft iallafall.
Jag har käkat som en häst under hela veckan och trotsat all vett och reson och ändå, på något övernaturligt sätt, lyckats gå ned ett kilo. Jag fattar rent ut sagt inte hur det är möjligt! Jag har verkligen gått inför det här med att äta "skidåkning i Alperna-mat" såsom Raclette (en halv, stor rund ost som man grillar och skrapar av smältande ost över potatis, kött och annat. Inte Nutrilett.), tartiflett (typ samma sak men man gratinerar allt i ugnen), varm choklad, vanlig choklad, smörgåsar med Nutella, kakor, pasta, baguetter, fromage Blanc, you name it!
Skidåkning is the shit helt enkelt!
Tillbaka till min gudinneåkning. Efter dag 3 så började jag få känna mig riktigt grym på skidor trots att temperaturen hade blivit betydligt lägre än de första dagarna (jag fryser jämt och ständigt). Jag lyckades manövrera Carving skidorna så att de gjorde som jag ville samt åka riktigt fort, upp mot 75 km/h.
När det är så svinigt kallt och man åker så fort så blir man lätt helt genomfrusen, speciellt i ansiktet. Som tur var så hade resesällskapet med sig ett skydd mot det som jag flitigt använde. Det var som ett svart skumgummiskydd som täckte hela undre delen av ansiktet, under ögonen, men med små hål vid munnen så man kunde andas. En ganska exakt kopia av Hanibal Lectors mask fast svart. Jag kände mig både farlig och cool kan jag erkänna.
Japp, så efter en vecka i La Plagne så är jag numera ett skidproffs! Måste dock säga att jag forfarande väljer en solresa framför en skidresa. Inget snack om saken.
Kommentarer
Postat av: mamma
Vilka vyer!!
Trackback
