EricaiParis

Igår var vi hemma hos Myriam och firade hennes födelsedag. Vi var inte jättemånga men det var grymt trevligt! Hon hade gjort en helt gudomlig gryta med couscous och grejer som var supergod :-)

Jag träffade några av hennes tjejkompisar där som jag inte har träffat på länge och de båda berömde mig för min franska som de tyckte hade blivit så väldigt mycket bättre sedan sist. Jag=glad

Jag blev inte kvar så sent eftersom vi hade åkt bil ända ifrån Alperna, vilket tog ca 10 timmar allt som allt..Jag var lite seg alltså men det var mysigt att få träffa Myriam igen :-)

Jag är numera en gudinna på skidor! Så är det bara. En veckas intensiv skidåkning, ca 4-5 timmar per dag, really paid off! Ok, det var inte en dans på rosor från dag ett direkt...

Jag har sagt det förr och det tåls att nämnas igen, att jag inte har stått på ett par skidor på 10 år...Det säger en del om mitt utgångsläge om man säger så. Jag fick låna all skidutrustning av Anna (jag äger inte ens ett par ordentliga vantar...), skidor och stavar fick jag också lånat och pjäxor hyrde jag. Om inte annat så såg jag väldigt proffsig ut i min mundering :-)

Jag kan säga att jag var helt slut när jag väl hade fått på mig allting och skulle ut i backen! (My god, vem behöver ett par hantlar när man kan spänna på sig ett par pjäxor liksom?!) Jag stakade mig fram till liften som skulle ta mig 3000 meter upp i luften...Folk trängs och det gäller att hänga på annars hamnar man inte i samma lift upptäckte jag bittert och fick åka upp med ett par fräkniga engelsmän istället. De där liftarna är inte att leka med heller! De kommer in med en fart som gör att om man inte är beredd så får man vaden avkapad. Okej, inte avkapad, men mitt FETA blåmärke på högra vaden kan intyga att det är en ganska hög fart.
Hursomhelst, väl uppe så var det hur vackert som helst! Alptopparna alldeles vita och luften klar och ren! Underbart!

Sedan såg jag backen...Bilder från Bridget Jones flashade framför mina ögon när jag såg mig själv förvandlas till en stor snöboll som rullade ner för den svarta offpisten...Första åken blev lite skakiga och jag ramlade en, två och tre gånger innan jag fick någorlunda kläm på det hela. Min högra rumpa var dock öm under resten av veckan...

Vad det gäller träningen som skidåkningen gav så är jag sjukt nöjd! Inte ont i tån och mina lår är väldigt starka nu känns det som. Jag menar, jag har ju stått i 90 graders vinkel 4-5 timmar om dagen så något har det väl gett hoppas jag? En go, molande träningsvärk 24h om dygnet har jag haft iallafall.

Jag har käkat som en häst under hela veckan och trotsat all vett och reson och ändå, på något övernaturligt sätt, lyckats gå ned ett kilo. Jag fattar rent ut sagt inte hur det är möjligt! Jag har verkligen gått inför det här med att äta "skidåkning i Alperna-mat" såsom Raclette (en halv, stor rund ost som man grillar och skrapar av smältande ost över potatis, kött och annat. Inte Nutrilett.), tartiflett (typ samma sak men man gratinerar allt i ugnen), varm choklad, vanlig choklad, smörgåsar med Nutella, kakor, pasta, baguetter, fromage Blanc, you name it!

Skidåkning is the shit helt enkelt!

Tillbaka till min gudinneåkning. Efter dag 3 så började jag få känna mig riktigt grym på skidor trots att temperaturen hade blivit betydligt lägre än de första dagarna (jag fryser jämt och ständigt). Jag lyckades manövrera Carving skidorna så att de gjorde som jag ville samt åka riktigt fort, upp mot 75 km/h.
När det är så svinigt kallt och man åker så fort så blir man lätt helt genomfrusen, speciellt i ansiktet. Som tur var så hade resesällskapet med sig ett skydd mot det som jag flitigt använde. Det var som ett svart skumgummiskydd som täckte hela undre delen av ansiktet, under ögonen, men med små hål vid munnen så man kunde andas. En ganska exakt kopia av Hanibal Lectors mask fast svart. Jag kände mig både farlig och cool kan jag erkänna.

Japp, så efter en vecka i La Plagne så är jag numera ett skidproffs! Måste dock säga att jag forfarande väljer en solresa framför en skidresa. Inget snack om saken.

Nu håller jag på att packa inför skidresan till La Plagne. Jag är STOLT över mig själv! Efter ett antal studier av Malin och Pernilla när de antingen har rest hit eller upp till Nike konventet och kommer med minimala väskor som de har lyckats få med sig allt nödvändigt i. Jag vet inte hur många gånger jag har stått helt fascinerad av denna kunskap men som det nu verkar som jag själv besitter! Mycket nöjd.

Vi åker till Alperna med bil ikväll och är framme vid midnatt ungefär...Imorgon skall jag ut i backen! My god...vad har jag gett mig in på?! Jag kommer bryta vartenda ben i kroppen...

Nej, så får jag inte tänka! Jag får tänka på att böja benen och stå på dalskidan eller vad det heter...Då går det säkert bättre, haha!

My god...

Nu börjar det hända saker...Söker nya tjänster i Stockholm och verkligheten smyger sig på...

Jag ska snart lämna Paris

Och ironiskt som livet är, så är det ingenting jag vill tänka på just nu.

Men jag måste. Och det innebär att ordna med flyttfirmor, byte av lägenhet, sälja möbler, köpa möbler, nya tjänster, lämna nuvarande tjänst, rötter att ryckas och planteras m.m...

Jag säger som Melissa Horn: Hur ska det gå?

...kan nog vara det mest använda uttrycket här i Frankrike. Det är liksom förklaringen till allt! Strejkas det eller vad det nu kan vara så klagas det men avslutas alltid med: ...mais c'est comme ca!
Är något dåligt så är alla medvetna om att det är kass men rycker istället på axlarna och säger...c'est comme ca...

Intressant inställning. Jag blir inte alls förvånad över de flesta saker här inte är mer utvecklade...

C'est pas comme ca, on peut changer!

Att bikram yoga kan göra så ont!? Jag har verkligen smärta överallt! Nu har jag kört yoga två dagar i rad och ikväll blir den tredje...när blir man så där lång, smal och vig liksom?
Men hur som helst så är det någon form av träningsvärk så något rätt måste jag ju göra...

Som sagt, ikväll igen.

Nu har jag testat Bikram Yoga för första gången ever...Gud vad varmt det var! Jag svettades som en tok! Det kanske inte var så mycket träning i sig men det var skön stretch. Som ett 90 minuter långt stretchpass i en bastu! Vissa poser var svårare än andra och när man tillslut var så svettig att man var hal som en ål så var det betydligt ÄNNU svårare! Lite klurigt att klä sig också för helst av allt så skulle man vilja köra i bikini men det är lite väl avklätt kanske...De flesta män hade dock badbyxor på sig och då pratar jag om den tajta italienar-varianten...Jag hade en man bredvid mig som tydligen hade köpt en eller två storlekar för stora badbyxor så saker och ting trillade ut ibland..Not a very nice view...

Jag köpte ett prova-på-kort som gäller i 10 dagar för 30 EUR så nu kör vi! Jag kände verkligen att det var ett bra komplement till min löpning hur som helst. En riktigt bra stretch liksom.

Jag har fått en sådan där kärringtå. En sned stortå. Alla jäkla klackar jag går runt i, fan! Detta ger mig massor av problem vid löpningen...

Hur gör man för att bli av med skiten?

Jag hörde något om att man kan sitta med ett gummiband mellan stortårna och dra. Eller operation. Det vill jag INTE. På jobbet igår hade mina kollegor väldigt roligt åt detta när de såg en vision av mig i stora padd-skor istället för mina högklackade. Kul. Jättekul. Jag läste också att ca 50% av alla kvinnor över 60 år lider av detta. JAG ÄR 25 ÅR! Hur ska detta sluta?

Som jag skrev häromdagen så har faktiskt ett helt årtioende passerat. 00-talet (konstigt det blev när man skrev det?). Säger man tvåtusentalet? Och kommer vi säga tiotalet? Eller tvåtusentiotalet? hmm..får kolla upp det där...

Vad har hänt under 00-talet då? I mitt liv, en hel del faktiskt. Detta har varit mina ungdomsår (jag har väl några till kvar får jag hoppas!), mina studentår, första jobbet år m.m. Mer händelserika än 90-talet får jag lov att säga!

2000: Gick sista terminen i 9:an på Nordhemsskolan. Man var så vuxen och fräck, haha! Otaliga nätter på Skansen drickandes folköl med mera, Allégården-häng, lyssnade på Energy och hade på sig tajta syntetbyxor och Canadian Goose jackan gjorde intåg. Den hade dock aldrig jag. Åkte till Spanien och träffade Mats.
Jag sökte in till Burgården för att jag var trött på gamla skolor i tegel och sten och kom in på Samhällsprogrammet. Började läsa under hösten och hamnade i en väldigt dynamisk klass...Många kulturkrockar kan man väl säga.
Måste lägga till en modefluga som alla följde: ormskinnsbälte

2001: Gick äntligen ut första ring och var inte yngst längre. Termin 2 åkte jag till Paris och läste (skulle egentligen ha varit ett helt år men jag längtade hem och trivdes inte så bra...) på svenska skolan i Paris. Jag fick bo ensam hemma i janove och Jaques lägenhet. Mycket nytt och fick bli vuxen fort! Jag kunde nästan ingen franska och gick på gymnasiet i en liten lägenhet i Neuilly. 18 personer totalt. Det var som Big Brother... Så mycket intriger! Jag åkte hem istället.

2002: Kom tillbaka till Burgården igen efter Paris plugget och flyttade hemifrån direkt tillsammans med dåvarande pojkvän (det höll i 6 månader ungefär innan vi flyttade isär...). Som enda person med egen lägenhet på gymnasiet hölls det en HEL del fester hos mig under det här året! Jag fick också ett speciellt schema eftersom jag avbröt mitt år i Paris och fick därför massor av håltimmar och fick läsa många ämnen med 3:orna. Bland annat hade jag svenska B med en klass där jag inte kände en käft mellan 16-18 på onsdageftermiddagarna efter 3 timmars håltimme. Jag somnade varje gång.
Jeans var det hetaste man kunde ha på sig, speciellt Fornarina eller Dieseljeans.

2003: Tar studenten efter tre års slit med plugg och en massa jobb för att kunna betala hyran samtidigt osv...Vill inte börja plugga direkt utan vill ha lite pengar ÖVER för en gångs skull så jag börjar jobba på Johannebergsskolan som Elevassistent. Jag får, under ett svagt ögonblick för mig att jag vill jobba som barnpsykolog (!)Träffar Mathias i slutet av året.

2004: Jobbar fortfarande på Johannebergsskolan men har kommit på att jag absolut INTE vill jobba med barn så jag söker in till Handelshögskolans Civiliekonomprogram. Studentlivet börjar! Jag joinar spexet direkt :-) Klickar med alla Marior (wasserfaller, Barlow och Moa), Ylva, Sofia, Kristin, Anna, Ann m fl

2005: Plugga/jobba/träna/sova/plugga/dricka öl/träna/sova/plugga/festa/inte sova/plugga/träna...

2006: Pluggar så mycket jag hinner vid sidan av Gadden projektjobb, Spexrepetitioner och klasser på Sportlife. Gaddengänget är helt grymt! Vi gör det bästa Gadden någonsin och förmodligen den sämsta Gadden-film insatsen någonsin, haha! Vilka skådespelarinsatser liksom...Min replik: - Vänta! jag har henne här (på telefonen)..Vart är du någonstans? - B-huset?!"

2007: Avslutar mina studier på Handels och börjar jobba på "riktigt" på Handelsbanken. Äntligen pengar...Shopping till tusen!

2008: Jobbar för fullt och reser till Italien, Nice och Turkiet. Söker tjänsten i Paris och får den...Flyttar ned i början av december.

2009: Paris för hela slanten! Förhållandet slut, Erica lever singelliv för första gången sedan 2003 reser ett antal resor mellan Paris och Göteborg/sthlm/Nice, har träffat så många underbara personer och fått uppleva så mycket! Ett helt fantastiskt år av mitt liv!

SHIT vad mycket man hinner med på 10 år...Och tiden går så fort...usch!!

Dags för Galletten igen! Kan inte förstå att det redan har gått ett år sedan jag skrev inlägget om denna franska företeelse...
Vi hade en lång diskussion på lunchen idag om tid och hur snabbt tiden går, fast ändå långsamt osv... Ett årtioende har gått och vad har hunnits med? Väldigt mycket, men samtidigt har åren bara flugit förbi...
Jag börjar få åldersnoja igen. Kommer ihåg det som igår när jag satt och skrev ett blogginlägg om när jag skulle fylla 25 år. Nu fyller jag snart 26...Fy faan! Mitt 25års-år skulle vara min prime! Och nu är det snart slut...

Nä usch, nu får jag sluta. Ska ta tag i att skriva ett årstionde krönika här snart :-)

Men först: fika Galette!

Nu är det dags för årets första rea i Frankrike! Alla butiker startar sin rea samma dag och rear ut ALLT till 70%, helt fantastiskt!
Jag spenderade en timme inne på Manoukain idag och hittade en svart kostym (kavaj och byxor), en grå/svart/randig dräkt (kavaj och kjol), en grå tröja, en svart/vit/randig tröja och en svart kofta. Allt detta till 70 % rea! Det hade vanligtvis kostat 600 EUR och nu gick det på 180 EUR. F.Y.N.D.

Mycket nöjd med detta!

Här är kostymen bland annat:

Jag har för andra gången på ett år vågat gå till frisören här i Paris. Tidigare har jag känt mig lite livrädd att jag inte skulle kunna förklara på franska hur jag vill ha det...Men i september så var jag verkligen tvungen för mitt hår var bara en enda tjock matta som bara låg ned och tog timmar att torka. Så jag gick till en frisör som ligger väldigt nära mig (Initial på rue Lafayette) och fick min BÄSTA klippning någonsin! Självklart ville jag ha denna tjejen som klippte mig igen när jag ringde och bokade tid i veckan. Jag kom dock inte ihåg vad hon hette så personen i telefonen rabblade upp ett par namn och så tog jag det som jag trodde att det var. Men det var fel. Hur som helst så klippte denna tjejen riktigt bra också!

Så voilà! (lat och orkar inte ta med den vanliga kameran...)

Andra nyåret jag firar i Paris, denna gången med Myriam och några av hennes vänner. Vi träffades hemma hos henne där vi åt lite plock, drack MÄNGDER av Champagne och hade grymt trevligt innan vi gav oss iväg till en fest utanför Paris i en sort Country Club/Herrgård. Som tur var erbjöd sig en av killarna att köra, annars hade det blivit väldigt svårt att få tag på en taxi...När vi kom fram så kom en man och öppnade dörrarna och parkerade bilen åt oss, very nice I must say :-) Själva stället var ganska stort med otroligt blandat folk både gamla och unga och eftersom man egentligen skulle ha någon form av mask så kanske det kändes ännu mer varierat...Vissa hade verkligen gått in för det om man säger så...
Vi stannade och dansade till kl 5 ungefär innan vi fick privatkörning tillbaka till Paris. Det ordnades också av personalen.

Några nyårslöften? Förutom alla mina maratonlopp så är ett av mina löften av vårda mina relationer (Tack, Pernilla!)

2010 kommer att bli ett bra år! Det känner jag på mig :-)