EricaiParis

Ok. Aldrig mer nagelsalonger i Paris.

Jag kommer in i salongen och den asiatiska kvinnan i receptionen pekar mot ett bord längre in i rummet där en ung kille(!) sitter och väntar. Han kan inte så mycket franska, men vi kör väl ändå tänkte jag och satte mig ned. Han tar först en titt på mina naglar och berömmer blommorna som jag har på två av dem. "Merci", mumlar jag lite nervöst, för han ser lite osäker ut...Då tar han upp en tång, en sådan där tång som man klipper tånaglarna med, och sätter den vid min lillfingernagel. Precis innan han tänker klippa av den så släpper min första chock och jag rycker snabbt undan handen! "Vad gör du?!" utropar jag förskräckt. "Jag måste klippa av dina lösnaglar för att sätta på nya tippar", säger han. "Men det här är inga lösnaglar, det är mina naglar" säger jag djupt chockad. Främst över att han inte kan se skillnad på en lösnagel och en vanlig nagel! "Kan du inte bara fila bort akrylet och lägga på nytt?" frågar jag. "Nej, det går inte. Man måste sätta på en tipp. En sådan som du redan har, se här...du har vitt här på toppen" säger han och pekar på min nagel. "MEN JAG HAR JU INGEN TIPP SÄGER JAG! Det är olika färg på akrylet!" säger jag, nu ännu mer chockad eftersom han helt uppenbart är fullkomligt inkompetent. "Är det nagellack?" frågar han och pekar frågande på nageln.

Det var droppen, han rör inte mina händer, tänkte jag och rusade iväg och lämnade ett Erica-format hål i dörren.